EN FIKA MED...

MARIANNE OLOFSSON & VIVEKA BLOM
GÖR: Äger och driver Rävlyan HB
AKTUELLA: Har precis öppnat Hofors första privata förskola
FIKA: Saft och jordgubbstårta
Det är fullt upp för Marianne Olofsson och Viveka Blom just nu. Det ringer i Mariannes telefon flera gånger under vår fikastund och schemat är så fulltecknat att de själva skrattar åt det. Hofors första privata förskola har i dagarna slagit upp sina dörrar. Marianne och Viveka berättar mer över en fika med Entré Hofors.
Hur har er sommar sett ut?
MO: Det har varit hur mycket jobb som helst. Det går inte ens att räkna hur många timmar vi har lagt ned på alla förberedelser. (skratt) VB: Det har varit mycket både ute och inne. Lokalerna var ganska nedgångna och det var mycket skräp på gården. Allt måste fixas till för att bli snyggt och säkert. Vi har rensat, klippt, plockat skräp, målat och fixat. MO: Allt är inte klart ännu, men det som är färdigt är himla fint.
Hur många barn har ni hos er?
MO: Sedan vår annons i Hoforsbladet kom ut har det ringt en massa folk så nu har vi fullt.
Så om någon ringer nu och vill ha plats så är det fullt?
MO: Ja, det har gått jättesnabbt. I början var vi lite oroliga för hur det skulle gå men vi har redan nått vårt mål om femton barn. Det känns jättekul.
Hur började allt det här? Hur kom ni på tanken att starta en privat förskola?
VB: Vi jobbade båda på nattis (Solen och Månen) och när man började prata om att det skulle stänga sa jag direkt till Marianne: "ska vi inte köra själva?". MO: Vi såg ju hur förtvivlade föräldrarna var och det fanns till och med de som tvingades flytta från orten, så att behovet av ett nattis fanns var det ingen tvekan om.
Kommer ni endast att ha verksamhet på så kallade obekväma tider?
MO: Nej, vi tar även emot barn som går dagtid, men vi vänder oss i första hand till de som behöver omsorg på andra tider, eftersom de inte har något annat alternativ än oss. VB: Vi vill kunna vara flexibla och försöka erbjuda lösningar som passar barn och föräldrar bäst.
Ni ser väldigt glada och positiva ut - hur känns det i kroppen just nu?
MO: Det känns väldigt roligt. Och spännande. Det är mycket jobb men ändå känns det bara så kul. VB: När vi fick beskedet att vi skulle få starta kändes det nervöst på något sätt. Man kunde inte riktigt tro att det var sant, att det verkligen skulle bli av. Nu känns det bara roligt.
Har det varit en lång resa för er, att ta er hit där ni befinner er idag?
MO: Ja, tänk vad naiva vi var när vi gick till kommunen första gången och sa att vi ville starta. (skratt) VB: Vi trodde att det skulle gå hur enkelt som helst. Vi hade pratat med några som startat i Falun och de hade berättat hur de hade gått till väga. Allt verkade så enkelt, men det har ju tagit lång tid och varit många turer. MO: Ja, bara att behandla vår fråga på kommunfullmäktige tog lång tid. Fyrtio minuters diskussion innan beslutet kunde klubbas igenom.
Men ni har lärt er en del på vägen?
VB: Ja, det har vi verkligen. MO: Jag sa till Viveka att "om vi inte får ett ja då kan vi bli konsulter i hur man startar en förskola i stället."
Hur ser era visioner för Rävlyan ut?
MO: Vi kommer att vara en förskola där vi har mycket verksamhet utomhus och utanför gårdens gränser; i skogen och ute i samhället. Hofors har mycket att erbjuda.
Har ni några farhågor?
MO: Nej, egentligen inte. Förut kunde jag vara rädd för att vi inte skulle få tillräckligt många barn hos oss, men det har vi redan nu.
Vad får ni för kommentarer från omgivningen?
MO: Bara positiva kommentarer. Många av våra tidigare arbetskamrater har peppat oss och tyckt det varit roligt. Att vi är tuffa som vågar ta steget. VB: Visst är det tryggt att jobba kommunalt och att ha en anställning men nu struntar vi i tryggheten. Det här är en dröm som äntligen går i uppfyllelse.